lillaminasims

Del 5

Hur ni läser:

Berättelse
Cecilie´s tankar
Cecilie
Hal
Hanna
Gäster/övriga

Cecilie satte sig i taxin med sina värkar och for direkt till sjukhuset...
hennes tankar arbetade
Vill inte förlora barnet, varför skulle jag arbeta för och lyfta så tunga
saker..varför..åh det gör så ont, jag tror jag svimmar.
På sjukhuset stod redan Hal och tog emot sin fru.
Några timmar senare...

En liten flicka, det var bara värkarna som hade satt in och Cecilie var
mer lycklig än någonsin...

Hal, lyckligare än han någonsin varit.
- Inte kunde jag väl tro att det skulle bli en sån liten flicka..vad ska hon
heta?
- Haha nej inte med den magen jag hade...men jag skulle nog vilja döpa
henne efter min farmor...Hanna hette hon.
- Hanna, ett utmärkt namn..såklart att det här är en Hanna det ser man
ju på långt håll!
Haha, så söt han är. Under de året vi varit tillsammans har jag nog aldrig
sett honom såhär.

När Hanna somnat in i sin nya säng blir Cecilie ivrig.
- Snälla jag måste få göra om hennes rum, jag kan tapetsera själv
och så fixar vi nytt golv och nya möbler...lite modernare, snyggare..
de här gamla möblerna är ju inget att ha! och jag har ändå inget för
mig på dagarna, mina skulpturer säljer bra så vi har pengar, snälla!
- Ja ja ja, ta det lite lugnt min skatt, det är väl klart att du ska få göra
det, jag hjälper dig så gärna på helgerna och kvällarna.
- NEJ! oj, jag menar, nej tack..hade tänkt som en överraskning och så
aa...det är ju lättare att jobba själv, tycker jag..

Några veckor senare och ett mycket hårt arbete visar Cecilie stolt upp
det nya barnrummet.
- Är det inte fint?! Jag hade tur som fick tag i de här tapeterna säger jag
bara, de passar utmärkt.

- Eh, det är jättefint gumman..men är det inte lite mycket....rosa..?
- Va? Nej, jag tycker det är fint..eller? Det är ju en tjej....tänkte jag..
- Det är klart det är fint! Men tänk om vi skulle få en pojke sen..
- Va? ska vi ha fler barn? haha, nej skoja, men ja då gör vi om, eller
han kan ju få ett annat rum, de behöver inte dela rum.

Åren gick...

..och de var en mycket lycklig familj. Cecilie hade aldrig mått bättre.

..så en kväll tog Hanna sitt första steg...men talet var det svårare med.
Hon var mycket sen med talet..

Därför blev lyckan stor när hon helt plötsligt sa sitt första ord, Mamma.
Cecilie blev överlycklig och hon kände sig så trygg i livet. Tänk..för
fem år sen flyttade jag hit med massa drömmar och ett litet hopp om
att det skulle vara rätt stad..och ja..jag fick precis vad jag ville ha, fast
i en bättre, verkligare värld.

Och så...'Ja må hon leva'...Hanna fyllde år..... 

- AAAAAAAAAAHHHHH!
- HANNA!? Vad är det?!
- Det går inte! Jag ger upp! Jag är för dålig för att gå i skolan, jag kan ingenting!
- Nej men Hanna, säg inte så..vet du vad. När jag var liten var jag precis
som du, ville vara bäst i allt, kunna klara allting...hade för höga krav på mig själv..men sen lärde jag migatt det funkar inte så..vill du ha hjälp?
- Ja..tack mamma, du är min bästa vän.
Hon kommer gå under om hon fortsätter såhär..hon har precis börjat skolan..
hur ska hon klara sig i tonåren?

Det var lördag..och det hade gått exakt 8 år sen Hal och Cecilie gift
sig, vilket skulle firas med finaste resturangen i staden och bio.
- Du är lika vacker nu som du var när vi gifte oss, man ser knappt att
du har åldrats!
- haha ge dig, du gör mig generad!... Det känns som att vi har glömt något...
- Haha, det är för att vi inte har Hanna med oss den här gången..kom nu!

Vad är det som luktar? Och vart är barnvakten..hon skulle ju vara här nu...

Fortsättning följer