lillaminasims

Del 5

Hur ni läser:

Berättelse
Cecilie´s tankar
Cecilie
Hal
Hanna
Gäster/övriga

Cecilie satte sig i taxin med sina värkar och for direkt till sjukhuset...
hennes tankar arbetade
Vill inte förlora barnet, varför skulle jag arbeta för och lyfta så tunga
saker..varför..åh det gör så ont, jag tror jag svimmar.
På sjukhuset stod redan Hal och tog emot sin fru.
Några timmar senare...

En liten flicka, det var bara värkarna som hade satt in och Cecilie var
mer lycklig än någonsin...

Hal, lyckligare än han någonsin varit.
- Inte kunde jag väl tro att det skulle bli en sån liten flicka..vad ska hon
heta?
- Haha nej inte med den magen jag hade...men jag skulle nog vilja döpa
henne efter min farmor...Hanna hette hon.
- Hanna, ett utmärkt namn..såklart att det här är en Hanna det ser man
ju på långt håll!
Haha, så söt han är. Under de året vi varit tillsammans har jag nog aldrig
sett honom såhär.

När Hanna somnat in i sin nya säng blir Cecilie ivrig.
- Snälla jag måste få göra om hennes rum, jag kan tapetsera själv
och så fixar vi nytt golv och nya möbler...lite modernare, snyggare..
de här gamla möblerna är ju inget att ha! och jag har ändå inget för
mig på dagarna, mina skulpturer säljer bra så vi har pengar, snälla!
- Ja ja ja, ta det lite lugnt min skatt, det är väl klart att du ska få göra
det, jag hjälper dig så gärna på helgerna och kvällarna.
- NEJ! oj, jag menar, nej tack..hade tänkt som en överraskning och så
aa...det är ju lättare att jobba själv, tycker jag..

Några veckor senare och ett mycket hårt arbete visar Cecilie stolt upp
det nya barnrummet.
- Är det inte fint?! Jag hade tur som fick tag i de här tapeterna säger jag
bara, de passar utmärkt.

- Eh, det är jättefint gumman..men är det inte lite mycket....rosa..?
- Va? Nej, jag tycker det är fint..eller? Det är ju en tjej....tänkte jag..
- Det är klart det är fint! Men tänk om vi skulle få en pojke sen..
- Va? ska vi ha fler barn? haha, nej skoja, men ja då gör vi om, eller
han kan ju få ett annat rum, de behöver inte dela rum.

Åren gick...

..och de var en mycket lycklig familj. Cecilie hade aldrig mått bättre.

..så en kväll tog Hanna sitt första steg...men talet var det svårare med.
Hon var mycket sen med talet..

Därför blev lyckan stor när hon helt plötsligt sa sitt första ord, Mamma.
Cecilie blev överlycklig och hon kände sig så trygg i livet. Tänk..för
fem år sen flyttade jag hit med massa drömmar och ett litet hopp om
att det skulle vara rätt stad..och ja..jag fick precis vad jag ville ha, fast
i en bättre, verkligare värld.

Och så...'Ja må hon leva'...Hanna fyllde år..... 

- AAAAAAAAAAHHHHH!
- HANNA!? Vad är det?!
- Det går inte! Jag ger upp! Jag är för dålig för att gå i skolan, jag kan ingenting!
- Nej men Hanna, säg inte så..vet du vad. När jag var liten var jag precis
som du, ville vara bäst i allt, kunna klara allting...hade för höga krav på mig själv..men sen lärde jag migatt det funkar inte så..vill du ha hjälp?
- Ja..tack mamma, du är min bästa vän.
Hon kommer gå under om hon fortsätter såhär..hon har precis börjat skolan..
hur ska hon klara sig i tonåren?

Det var lördag..och det hade gått exakt 8 år sen Hal och Cecilie gift
sig, vilket skulle firas med finaste resturangen i staden och bio.
- Du är lika vacker nu som du var när vi gifte oss, man ser knappt att
du har åldrats!
- haha ge dig, du gör mig generad!... Det känns som att vi har glömt något...
- Haha, det är för att vi inte har Hanna med oss den här gången..kom nu!

Vad är det som luktar? Och vart är barnvakten..hon skulle ju vara här nu...

Fortsättning följer

Del 2
Hur ni läser:
Berättelse
Cecilie´s tankar
Cecilie
Marcus
Egon
Gäster/övriga

Åh nu är jag fast...men söt är han..bara jag inte blir sådär röd i ansiktet...
- Hej, kunde inte låta bli att hälsa, ny i stan?
- Hej..eh..ja det är jag, flyttade hit i början av veckan..
- Nejmen så trevligt, alltid trevligt med nytt folk! Marcus heter jag förresten jobbar
som läkare på sjukhuset där borta.
Oj! En läkare! En trevlig, söt kille med bra karriär, det här verkar bra, sabba det inte
nu!
- Aha..jag heter Cecilie, jobbar som skulptör faktiskt, säljer mina saker i butiken borta
vid skolan.
- Jaså? Då måste jag dit någon gång och kolla vad det är du skapar, om det är lika
vackert som du.
Åh, sött sagt, eller är det för mycket? nej..usch nu blir jag röd om kinderna..
- eh haha ehm...
- Nej vet du jag måste iväg till jobbet, är redan försenad, men kunde inte låta bli att hälsa
på dig. Vi ses väl någon mer gång?
- Ja ja det gör vi väl, trevligt att träffas!

Senare på kvällen när Cecilia arbetat färdigt för dagen och precis fått i
sig sin mat...
Oj! är det inte, jo det är det ju! Marcus! Och är som är så hemskt!
- Hej Marcus, kom in..i stöket...
- Haha hej på dig du Cecilie..
Åh han kommer ihåg mitt namn!!
- Jo jag tänkte bara fråga om du hade lust att träffa mig vid resturangen
på lördag? Som en liten lära-känna-varann-dejt.
Dejt! En vecka i stan och jag har en dejt!
Nervöst och röd om kinderna..
- Ehm..ja jag har ju inget för mig så ja absolut..vid sju-tiden kanske?
- Det blir perfekt! Då ses vi där då...trivs du här?
- Ehm..ja..jo..visst men jag tycker att huset behövs fixas både på utsidan
och insidan, lite ny färg på väggar och nytt golv..lite nya möbler. Jag fick
förra ägarnas gamla möbler och nej..jag vill ha lite nyare saker.
- Jo jag förstår det..Men du jag ska inte uppehålla dig, vi ses på lördag vid sju!

Så blev det lördag och de satt och de hade lärt känna varandra lite..
- Hur visste du vart jag bodde förresten?
- Haha, det är en liten stad och det märks på en gång när någon flyttar här
ifrån och någon ny flyttar in..bland annat så står ju inte till-salu skylten kvar
och sen så såg jag dig genom fönstret när jag gick förbi.
- Ja ehm..ja det är sant..så bor du i närheten där jag bor eller?
- Nja..en bit ifrån..upp för kulle så..där upp där alla andra rika snubbar bor.
åh klart han skulle vara rik och perfekt..och jag hade knappt råd med en ny
säng..så pinsamt.

- Men du det här var ju trevligt..du var inte riktigt som jag trodde...söt och så
men jag trodde du skulle vara lite vild och äventyrlig av dig, men jag tycker om
dig..
Varför verkar han så osäker helt plötsligt?
- Jag hade jättetrevligt jag också..vi kan väl höras mer?
- Jag ringer dig....imorgon..kanske...
Så gick han och Cecilia stod ensam kvar vid resturangen djupt inne i tankarna om
vad det där egentligen betydde..hon var inte alls beredd på..

-Hej du..så han följde dig inte hem till dörren?
Cecilia hoppade till
- Ehm...nej..det gjorde han inte..
Vad är det där för typ?
- Vilken dålig stil du..Egon heter jag.
- Cecilie
- Sött namn, passar dig! Ska vi gå in så bjuder jag på något att dricka..
Den där Marcus..har ringer dig inte..ja förlåt men jag kunde inte låte bli
att höra...han försöker med alla tjejer..han vill ha vilda tjejer över en natt
eller kanske fler men inget stadigt förhållande.....

Senare på kvällen då egon följt Cecilie hem och kramat henne utanför
dörren låg Cecilie i hennes säng och tänkte..
Egon var ju riktigt trevlig..och han hade ju humor och var glad tillskillnad
från Marcus..undra om det verkligen stämmer, det där om Marcus..hoppas
inte det, han kanske ringer imorgon...eller kanske Egon ringer..kanske..
Tankarna försvann och blev drömmar..drömmar om det perfekta familjen
som hon ville ha i framtiden..Cecilie sov riktigt djupt den natten och vaknade
sent nästa morgon..

Måndag morgon..efter en skål med flingor satte hon igång med att göra en träskulptur.
Så ringde telefonen och Cecilie blev överraskad.
Marcus ringer! Egon hade fel! Jag visste väl att Marcus var perfekt!
- Är detta Cecilie Meiden?
- Ja...
Det här var inte Marcus..
- Ja hej, vi ringer ifrån polisstationen..
Jag har väll inte gjort något?
...det är så att vi har hört talas om dina skulpturer och vi skulle vilja
ha sju styckna träskulpturer här..det är så tomt i vissa rum förstår du.
Om det nu går bra?
Cecilie andas ut
- Ja...ja det går jättebra, jag börjar genast så kanske jag är klar till slutet
Av veckan.
- Det tackar vi för, då ses vi då, hej!
Det var inte Marcus..han ringde aldrig igår heller...

Senare på dagen ringde det ännu en gång..
Marcus!!
- Hej Cecilie, det är Egon!
Åh typiskt..
- Ja hej Egon, läget?
- Jo det är bra, tänkte höra om man kunde komma förbi ikväll? Jag
har så tråkigt här och vi hade ju så trevligt igår..
- Ja men aboslut..det är väl bara att komma förbi..
- Då ses vi snart då, hej så länge!
Nej..vill inte alls..jag som hade tänkt krypa ner i pyjamas och kolla
på film..och visst han har humor men han pratar bara elakt om folk
som om han vore bäst här i stan..knappast...Varför har jag så svårt
för att säga nej?

En timme senare stod Egon i Cecilie´s hus och höll henne i händerna och gav henne tonvis med komplimanger...
- Du är mycket vacker Cecilie..dina ögon är ju bara..wow..och dit hår,
aldrig sett en sådan färg....
oj att han kunde säga såna saker...
..inte för att det är fel på mitt hår eller absolut inte mina ögon men, det
du har är inte heller dåligt..och din mun..vet du...jag har bara sån lust
att...
vad tänker han....åh nej...




Fortsättning följer

Hur ni läser:
Berättelse
Cecilie´s tankar
Cecilie
Marcus
Egon
Hal
Gäster/övriga



Efter att Egon kysst Cecilie farväl, låg hon i sängen med en stor ångest
Varför gjorde han så för? Varför sa jag inte ifrån! Jag vill inte vara med
honom, inte på det sättet. Vad ska jag göra....också vill han att jag kommer
på den där festen imorgon..jag måste gå..måste berätta att det blev fel och
att vi bara ska vara vänner...jag måste..

Cecilie vaknar och gör sig i ordning..arbetar på sin skulptur medans
hon försöker tänka på vad hon ska säga...Så blir kl 20.00 och hon måste
iväg...


Nu är jag väl sen också..är det bara att gå in eller..ja dörren är öppen..
- Nej men, hej du måste vara Cecilie..Egon har pratat lite om dig..
- Jaså..det har han? Är han här någonstans..?
- Han sprang iväg till sin granne och skulle hjälpa henne med nånting..
HENNE!? Hade han fler nu?! Betydde inte kyssen någonting för honom?!
Vänta..det är ju bara bra..han är inte mitt problem....
- Hal heter jag....
Hal..oj..så snygg han är! Vilka muskler...men jag vet inte om jag vågar
hoppas på något den här gången heller....
..jag är vän med Egon..inte för att han är världens bästa men...jag jobbar som polis här i stan...
De står och kallpratar och skrattar och har kul en stund och det verkar
faktiskt som att Cecilie har kommit över sin blyghet!

På vägen hem i taxin..
Oj vad Hal var trevlig, så ärlig..inte alls som Egon eller
Marcus. Jag har aldrig kännt mig så här förut..det pirrar i kroppen och
jag vill bara skutta och springa runt och skrika hur lycklig jag är!
Är jag förälskad tro? Men bara sådär? Efter en kväll?
Cecilie kom hem till sitt och la sig..veckorna gick och hon och Hal träffades
så ofta de kunde och när de inte träffades så pratade de i telefon..Egon blev
sur för att han inte 'fått till det' med Cecilie...
Så en dag när Hal var hemma hos henne..

..de satt och myste i soffan..och helt plötsligt:
- Cecilie..jag tycker om dig..
-Jag tycker om dig med Hal
- Nej, jag menar tycker om, gillar, på riktigt..jag tror jag är kär...
Cecilie hjärna slutade fungera..
Sa han..sa han att...ja det gjorde han!
- Är....är du säker.. på det?
- Ja, jag har kännt så här länge nu! Det är dig jag vill ha!
- Åh Hal! Jag..åh jag aldrig varit lyckligare!

-Jag trivs så bra med dig förstår du..
- Jag trivs bra med dig också..och kan inte du..nej..
- Jo berätta..vad tänkte du säga?
- Ehm..jo..det skulle..bara..vara..så bra...medenmanihuset...
Att jag vågade!
- Haha..nu får du ursäkta mig, men nu gick det lite för fort för att jag
skulle hänga med.
- Åh..en man i huset..skulle vara..bra...
- Cecilie, du är så söt när du är blyg..men ja..klart jag vill flytta in hos dig!
En vecka senare så flyttade Hal in hos Cecilie...och första natten..

..de kunde helt enkelt inte hålla sig ifrån varandra..
Så någon vecka senare när Hal var på jobbet

Usch vad jag mår illa...jag kan väl inte bli sjuk nu!

Åh..ja just det..vi åt ju på den där resturangen...och jag har hört att
andra har blivit magsjuka efter ätit deras mat...det måste vara köttet
som inte är ordentligt stekt eller nånting..
Senare på dagen gick illamåendet över och Cecilie tänkte inte mer på det
Men så några veckor senare..

Gravid!? Jag!? Testet måste visa fel..nej det kan det inte göra...åh..vad
ska Hal säga? Vi är ju inte ens gifta..förlåt mamma, jag vet att du inte
skulle ha gillat det här..men det är nya tider nu, men förlåt!
- Åh jag måste berätta...
Så hör hon hur någon stänger dörren..
- Berätta vad? Ropar Hal från hallen.







Fortsättning följer

Hur ni läser:
Berättelse
Cecilie´s tankar
Cecilie
Gäster/övriga

Del 1

Cecilie Meiden har precis kommit fram till sitt nya hus i Riverview,
staden där hon hoppades på att hon skulle kunna göra en bra karriär
och kanske hitta kärleken som hon hade letat efter så länge, men det
är så svårt  när man är blyg.

Hmm inte det snyggaste huset i stan direkt, men om jag bara får
tid och pengar så kan jag nog måla om och fixa nya möbler och allt
som behövs...

Senare på kvällen...
Vad skulle jag till den här stan att göra? Karriären, ja och det lär ju inte
vara några problem, jag börja ju bli riktigt bra på att skulptera. Sen
kärleken...verkar ju vara hopplöst vart jag än befinner mig. Men jag ska
ge den här stan några månader, kanske år innan jag bestämmer mig vart
jag ska ta vägen sen.

Cecilie vaknar tidigt nästa morgon av solens ljus och hon känner så
på glatt humör.
Idag känns det faktiskt bättre än igår, vad vet jag vad den här stan
döljer för hemligeheter? Idag ska jag iallafall sätte igång med skapandet!
Det riktigt kliar i fingrarna!

Det här rummet behöver ju knappast jag, eller jo det gör jag, men inte
som ett gästrum, det här får bli mitt arbetsrum!

Några timmar senare då Cecilie fått ur alla gamla möbler och fått iväg dom
till soptippen så kan hon börja arbeta.
Så skönt att bara få stå här och jobba, även om man blev utsliten av att släppa
ut möblerna själv, tänk om man hade haft en karl i huset, en stark och vänlig..
nej nu drömmer jag igen, usch.

Några timmar och en snabbmåltid senare ligger hon i sängen och väntar
på sömnen...
Imorgon måste jag till statshuset och skriva på papperna så jag får några
pengar för mina skulpturer. Ser inte framemot det, bara nytt folk och jag som
är så blyg så jag skäms för det! Det får bli ändring på det tror jag, jag ska nog
gå till butiken och kolla om de vill sälja mina skulpturer.

Så var man här..det är ju inte litet iallafall...hoppas jag inte går vilse där
inne..

Det gick mycket bra på statshuset och nu står en nervös Cecilie i butiken...
-Ja hej, Cecilie Meiden heter jag...ehm..jag är ny här i stan och eh..
Nej usch så pinsamt, sluta stamma och säg det bara!
jo det är så att jag är ny i stan och jag är skulptör och nu söker jag
någon som kan sälja mina saker jag tillverkat..
Lät det dumt? Förmodligen...åh jag kan verkligen känna hur blodet bränner
i kinderna, jag måste ju se så löjlig ut.
- Ja men klart vi kan sälja dina saker, vi vill alltid ha in nya saker och någon
skulptör finns det ju inte här i stan, förutom du nu då.
- Jaså, det var ju bra..
- Så om du skriver under de här papperna....så...vi meddelar dig när saker blir
sålda och pengarna sätts in på ditt konto.
- Ja tack, det låter bra, tack så mycket, då kommer jag hit med mer saker senare
i veckan då!
- Ja det tycker jag, hej då ha det bra!

Åh! Det gick ju riktigt bra! Det verkar ju vara trevligt folk här i staden.
Och kolla där, ett gym...ja...det som har gått så bra idag...skulle det
då också gälla kärleken? Jag kanske kunde hitta någon intressant person
därinne..gymmet är ju ett bra ställe att träffa män på, starka män.

Åh vad skulle jag hit och göra? En gammal gubbe..nej tack.. hur kunde
jag tro att jag skulle kunna ha sån tur. Nej men hungrig är jag..kanske
jag skulle kolla den där nyöppnade resturangen?

Åh de hade ju bra mat här..riktigt mysigt att bara sitta här och slappna
av..men vem är han som står där borta...riktigt stilig..åh nej, han såg
mig, ögonkontakt..och nej han börjar gå till mig...nej nej nej...

                                       Forsättning följer.....