lillaminasims

Del 2
Hur ni läser:
Berättelse
Cecilie´s tankar
Cecilie
Marcus
Egon
Gäster/övriga

Åh nu är jag fast...men söt är han..bara jag inte blir sådär röd i ansiktet...
- Hej, kunde inte låta bli att hälsa, ny i stan?
- Hej..eh..ja det är jag, flyttade hit i början av veckan..
- Nejmen så trevligt, alltid trevligt med nytt folk! Marcus heter jag förresten jobbar
som läkare på sjukhuset där borta.
Oj! En läkare! En trevlig, söt kille med bra karriär, det här verkar bra, sabba det inte
nu!
- Aha..jag heter Cecilie, jobbar som skulptör faktiskt, säljer mina saker i butiken borta
vid skolan.
- Jaså? Då måste jag dit någon gång och kolla vad det är du skapar, om det är lika
vackert som du.
Åh, sött sagt, eller är det för mycket? nej..usch nu blir jag röd om kinderna..
- eh haha ehm...
- Nej vet du jag måste iväg till jobbet, är redan försenad, men kunde inte låta bli att hälsa
på dig. Vi ses väl någon mer gång?
- Ja ja det gör vi väl, trevligt att träffas!

Senare på kvällen när Cecilia arbetat färdigt för dagen och precis fått i
sig sin mat...
Oj! är det inte, jo det är det ju! Marcus! Och är som är så hemskt!
- Hej Marcus, kom in..i stöket...
- Haha hej på dig du Cecilie..
Åh han kommer ihåg mitt namn!!
- Jo jag tänkte bara fråga om du hade lust att träffa mig vid resturangen
på lördag? Som en liten lära-känna-varann-dejt.
Dejt! En vecka i stan och jag har en dejt!
Nervöst och röd om kinderna..
- Ehm..ja jag har ju inget för mig så ja absolut..vid sju-tiden kanske?
- Det blir perfekt! Då ses vi där då...trivs du här?
- Ehm..ja..jo..visst men jag tycker att huset behövs fixas både på utsidan
och insidan, lite ny färg på väggar och nytt golv..lite nya möbler. Jag fick
förra ägarnas gamla möbler och nej..jag vill ha lite nyare saker.
- Jo jag förstår det..Men du jag ska inte uppehålla dig, vi ses på lördag vid sju!

Så blev det lördag och de satt och de hade lärt känna varandra lite..
- Hur visste du vart jag bodde förresten?
- Haha, det är en liten stad och det märks på en gång när någon flyttar här
ifrån och någon ny flyttar in..bland annat så står ju inte till-salu skylten kvar
och sen så såg jag dig genom fönstret när jag gick förbi.
- Ja ehm..ja det är sant..så bor du i närheten där jag bor eller?
- Nja..en bit ifrån..upp för kulle så..där upp där alla andra rika snubbar bor.
åh klart han skulle vara rik och perfekt..och jag hade knappt råd med en ny
säng..så pinsamt.

- Men du det här var ju trevligt..du var inte riktigt som jag trodde...söt och så
men jag trodde du skulle vara lite vild och äventyrlig av dig, men jag tycker om
dig..
Varför verkar han så osäker helt plötsligt?
- Jag hade jättetrevligt jag också..vi kan väl höras mer?
- Jag ringer dig....imorgon..kanske...
Så gick han och Cecilia stod ensam kvar vid resturangen djupt inne i tankarna om
vad det där egentligen betydde..hon var inte alls beredd på..

-Hej du..så han följde dig inte hem till dörren?
Cecilia hoppade till
- Ehm...nej..det gjorde han inte..
Vad är det där för typ?
- Vilken dålig stil du..Egon heter jag.
- Cecilie
- Sött namn, passar dig! Ska vi gå in så bjuder jag på något att dricka..
Den där Marcus..har ringer dig inte..ja förlåt men jag kunde inte låte bli
att höra...han försöker med alla tjejer..han vill ha vilda tjejer över en natt
eller kanske fler men inget stadigt förhållande.....

Senare på kvällen då egon följt Cecilie hem och kramat henne utanför
dörren låg Cecilie i hennes säng och tänkte..
Egon var ju riktigt trevlig..och han hade ju humor och var glad tillskillnad
från Marcus..undra om det verkligen stämmer, det där om Marcus..hoppas
inte det, han kanske ringer imorgon...eller kanske Egon ringer..kanske..
Tankarna försvann och blev drömmar..drömmar om det perfekta familjen
som hon ville ha i framtiden..Cecilie sov riktigt djupt den natten och vaknade
sent nästa morgon..

Måndag morgon..efter en skål med flingor satte hon igång med att göra en träskulptur.
Så ringde telefonen och Cecilie blev överraskad.
Marcus ringer! Egon hade fel! Jag visste väl att Marcus var perfekt!
- Är detta Cecilie Meiden?
- Ja...
Det här var inte Marcus..
- Ja hej, vi ringer ifrån polisstationen..
Jag har väll inte gjort något?
...det är så att vi har hört talas om dina skulpturer och vi skulle vilja
ha sju styckna träskulpturer här..det är så tomt i vissa rum förstår du.
Om det nu går bra?
Cecilie andas ut
- Ja...ja det går jättebra, jag börjar genast så kanske jag är klar till slutet
Av veckan.
- Det tackar vi för, då ses vi då, hej!
Det var inte Marcus..han ringde aldrig igår heller...

Senare på dagen ringde det ännu en gång..
Marcus!!
- Hej Cecilie, det är Egon!
Åh typiskt..
- Ja hej Egon, läget?
- Jo det är bra, tänkte höra om man kunde komma förbi ikväll? Jag
har så tråkigt här och vi hade ju så trevligt igår..
- Ja men aboslut..det är väl bara att komma förbi..
- Då ses vi snart då, hej så länge!
Nej..vill inte alls..jag som hade tänkt krypa ner i pyjamas och kolla
på film..och visst han har humor men han pratar bara elakt om folk
som om han vore bäst här i stan..knappast...Varför har jag så svårt
för att säga nej?

En timme senare stod Egon i Cecilie´s hus och höll henne i händerna och gav henne tonvis med komplimanger...
- Du är mycket vacker Cecilie..dina ögon är ju bara..wow..och dit hår,
aldrig sett en sådan färg....
oj att han kunde säga såna saker...
..inte för att det är fel på mitt hår eller absolut inte mina ögon men, det
du har är inte heller dåligt..och din mun..vet du...jag har bara sån lust
att...
vad tänker han....åh nej...




Fortsättning följer